Direkt från hjärtat

De har inte hänt särskillt mycket denna vecka, förbereder lite inför husdagen på lördag,städar lite och plockar... jag vill ha ett jobb!

Läste ett inlägg som någon hade skrivit ihop och de visades på första sidan (blogg.se) De handlade om att många arbetslösa är lata, för att dom inte orkar skaffa sig ett jobb! och hon menade inte att alla är lata, men de är inte lätt att fixa ett jobb heller ska jag säga... Jag känner att jag gör så gått jag kan har ju varit till sthlm och sökt till och med! Men de svåraste att söka ett jobb! tycker jag - är att man ska verka intresserad av ett jobb som man kanske inte är jätte intresserad av igentligen, tänker på dom som står i AF:s platsbank osv (de finns massor med jobb sidor) De jobb som jag söker är ju sådana jobb som jag kan/skulle fixa/ "duger till" och kanske inte nå jobb som jag vill ha egentligen... man skickar in, hoppas man på de så ringer man och kollar så de kommit fram! sen kan man inte göra så mycke mer !? De som jag är utbildad till hästskötare då, de platserna har jag kollat upp här omkring genom att åka dit och fråga eftersom att dom inte annoserar efter folk, men dom vill anställa folk men kan/får inte...
Två jobb som telefonförsäljare har jag fått och tackat nej till, pga att de har varit tim-jobb och jag har snart jobbat mina 75dagar som man bara får jobba under stämplingstiden... så om jag skulle ha börgat på någon av dessa jobb så hade jag fått sagt upp mig när mina 75dagar tagit slut, sjukt! Men sånna är reglerna och nu får jag gå och dra fötterna efter mig (så länge jag inte får ett heltids jobb) tills att arbetsförmedlingen hjälper mig att få en praktik eller liknande och ni ska veta att de känns skit.
  Jag skulle ju kunna flytta utomlands eller nedåt i Sverige och jobba som hästskötare med eftersom de jobben finns där.. men man blir inte rik på de! och Peter vägrar ju flytta från huset. De kan ju uppfattas på flera vis, att han inte kan tänka sig att flytta! men jag förstår honom och de är väl verkligheten bara... Att man måste välja ibland. Jag anser inte att han valde huset framför mig.
   För jag var ju ner till Skåneland och prov jobbade som hästskötare! Jag gick igenom en jobbig situation när jag beslutade mig för att åka ner och det gjorde Peter också! han mådde otroligt dåligt. Men jag tog till mig mitt mod och bestämmde mig för att jag måte ta chansen när de erbjöds jobb! Och jag kände mig som en solståle hela vägen ner - Glad och förväntansfull, att jag skulle få jobba på ett sånnt här ställe!!  Men jag insåg ju efter några dagar där nere att dehär va inget liv för mig - jobba 6 dagar i veckan turasom (på 4 pers) med söndagrna (dom jobbade alltså 7dagar i veckan ibland ) och arbetstidena 7-18 plus att man iband hade mårgon och kvällsfodring! Lön - 7000kr i månaden! Näe jag var inte beredd att lämna allt hemma för att bo på i ett kolektiv på ett ridhus i Skåne för nada lön! Trotts att de va kändisar  som jag skulle ha jobbat hos! Dom som skulle ha anställt mig frågade inte ett dugg om vad jag hade för betyg eller sånnt, dom ville ha någon som skulle mocka skit bara (haha!) och de gjorde ju att de kändes ännu sämre. Den tjej som jag skulle ha jobbat med mest med hade hoppat av skolan i åttonde klass och hade arbetat som hästskötare sedan dess (9år) på flera olika ställen och dehär va de bästa någonsin! De gjorde nog att jag liksom la de där med hästjobb lite på hyllan.... Samtidigt så kännde jag att de andra som arbetade där hade verkligen kämpat och slite för att få jobba där! och jag fick ett erbjudande att komma dit! Lite som en bluff kände jag mig fast jag vet att jag inte va de, jag kunde min sak! Men dom som redan jobbade där hade helt andra utbildningar. Ja den ena hade ju ingen alls! men 9år inom yrket är ju verkligen en merit! de andra två hade gått på Strömsholm varav den ene unghästutbildningen på flyinge.. och sen kom jag! En Nytorpare hehe...  
Så de va lite blandade känslor när jag bestämmde mig för att jag skulle åka hem - lite stolt att jag "sa ifrån" för de är många många som utnyttjas i denhär branshen som inte vågar säga något... men ändå lite besviken på nå vis samtidigt som jag vet att ja gjorde rätt :p jaja.... nu får jag inte skriva nå mer om de här hehe.... Peter tycker att jag ska vara social ist :)
men i morgon är en ny dag ;)